Skolan suger när man vet att den suger.
Det stora problemet dom flesta onda saker i livet är vetskapen att dom existerar Döden kommer en dag, det vet alla, men om man inte visste skulle man vara glatt ovetande, och om man aldrig vet så somnar man sött ovetande om att man aldrig vaknar.
Lite samma sak känner jag om skolan. Om jag vet att allt är bestämt efter en dum mall gjord för samhället och inte för mig, och att 90% av allt jag lär mig är värdelöst så blir det plötsligt väldigt svårt att gå upp på morgonen. Men mina klasskamrater är övertygande att det dom lär sig är användbart, att regeringen vet vad som är bäst för dig eller att "vi lever i den bästa av alla världar". Med denna disillusion kan dom leva livet lätt och skriva en 5 siders uppsats om kräftor för att det står i läroplanen.
Jag förmodar att min övertygelse att deras optimism är dum i huvudet är likvärdig deras övertygelse att min cynism är överdriven.
Men som voltaire sa: Om detta är den bästa av alla världar borde den vara bättre.
Sucide is painless är den sorgligaste låten jag hört.
"The sword of time will pierce our skins
it doesn’t hurt when it begins
But as it works its way on in
the pain grows stronger . . . watch it grin,
but . . .
Suicide is painless
it brings on many changes
And I can take or leave it if I please."
Mitt första inlägg ska inte handla om bloggande.
På internet får bara det lätta och det populära plats.
Men visst, vem vill läsa dikter på en dataskärm? Vem vill diskutera filosofi på ett forum? Vem vill se en djup film på youtube?
"Immense width, no depth." Sa nån som svarade på frågan "Is google making us stupid?". Känns så tråkit ibland när folk inte kan uppmärksamma det med nyskapande för att det just är annorlunda.
För folket vill väl inte ha djup. Folket vill ha det samma gamla. Folket vill ha bajs.
