Skolan suger när man vet att den suger.
Det stora problemet dom flesta onda saker i livet är vetskapen att dom existerar Döden kommer en dag, det vet alla, men om man inte visste skulle man vara glatt ovetande, och om man aldrig vet så somnar man sött ovetande om att man aldrig vaknar.
Lite samma sak känner jag om skolan. Om jag vet att allt är bestämt efter en dum mall gjord för samhället och inte för mig, och att 90% av allt jag lär mig är värdelöst så blir det plötsligt väldigt svårt att gå upp på morgonen. Men mina klasskamrater är övertygande att det dom lär sig är användbart, att regeringen vet vad som är bäst för dig eller att "vi lever i den bästa av alla världar". Med denna disillusion kan dom leva livet lätt och skriva en 5 siders uppsats om kräftor för att det står i läroplanen.
Jag förmodar att min övertygelse att deras optimism är dum i huvudet är likvärdig deras övertygelse att min cynism är överdriven.
Men som voltaire sa: Om detta är den bästa av alla världar borde den vara bättre.
Sucide is painless är den sorgligaste låten jag hört.
"The sword of time will pierce our skins
it doesn’t hurt when it begins
But as it works its way on in
the pain grows stronger . . . watch it grin,
but . . .
Suicide is painless
it brings on many changes
And I can take or leave it if I please."
Haha jag har en aningens forstaelse for hur du menar. Jag hakade upp mig pa facken man som elev blir placerad i valdigt tidigt och for mig var losningen nar jag gick i grundskolan en montessoriskola - dar lararna endast kan hjalpa mig hjalpa mig sjalv och jag bestammer hur/var/nar jag ska visa vad jag kan. Mer kontrollerat blev det ju saklart senare och nar man inte har tillit/intresse for det man ska forsoka lara sig sa ar det nastan omojligt.
