Tre artister ...
Två bra låtar med två bra artister.
Gillar bra texter som man kan tänka på lite om man verkligen lyssnar.
Nicotine.
It makes the words flow it the absent of false self.
The buzz drifts me to the the evils of the world.
The stupidity.
The unfairness.
The pain.
The death.
Then to myself.
My flaws.
My mistakes.
My future.
My past.
And i make fleeting words of wisdom such as...
Blessed be the rich idiot, because he is the fortunate one.
Drugs is an escape from the horrors of the world, that's why so many use them.
A cold sense of melancholy sets in where i repeat every single evil in my head until i almost panic.
But then i remember.
I see the truth. And now that i know the truth, i acknowledge the fact that i can't do nothing about this truth.
And i let go of it.
And i remember the potential.
As long as there is potential, there is hope.
And as long as there is hope, i will wake up with a smile on my face.
And with this smile i will change the world.
Tomorrow this belief be shattered by the world again, only to be rebuilt.
Until potential becomes reality.
Or when the smile, alas fades from my face.
Barnen i ...
Barnen i afrika och multimijonärer.
"Tänk på barnen i afrika" sa de flestas morsor när dom ville tvinga ner brocoligratängen. Roligt hur barnen i afrika alltid är svältande och i nöd och hur vi på nånt sätt acceperat det som normen... eller det kanske bara är tragiskt?
Hursomhelst finns det så många och så mycket att tycka synd om här i livet. I tidningen är det en kalvalkad av krig, sjukdom och självmord. På tv; dokumentärer om fetma och folk som ersätter sina flickvänner och barn med livslika dockor.
Men vi verkar inte ha tillåtelse att tycka om synd om oss själva om nån har det sämre.
Är det inte synd om folk som är ensamma, vare sig dom är fattiga eller multimiljonärer?
Lars Winnerbäck säger det bäst:
Ignorera dom dåligt bilderna och fokusera på texten.
Fejkvuxen.
Det är helt enkelt inte kul att vara under 20 i Stockholm.
Sitter med brorsan framför datorn och försöker hitta nåt bra ställe som inte tar en titt på mitt leg och säjer "tyvärr MEN".Det är inte lätt.
För det är ju så. Majoriteten av alla 18-19 åringar är alldeles för cp för att funka på vanliga klubbar och då får dom alla samlas på ett cp ställe, även om dom är den 10 procent som inte är cp. Så står man där, på en cp klubb med cp'n och dricker sig dumfull för att passa in.
Men danmark är det 16 på krogen, alltså 16 överallt. Och det funkar.
Det styr upp sig själv. Cp'n går då till sina rosa plastiga fotöljer och sin fejkade lyx (För att dom vill HA det. Dom vill ha ett vip dansgolv, för dom tror att det ÄR lyxigt). Spelar man gubbmusik får man 40+. Spelar man dålig euro-house får du cp'n. Det är bara följa målgruppen och kasta ut dom som inte funkar. Eller är det för omständigt för stockholmare? Tror folk verkligen att hela systemet kollapsar om du ändrar på det?
...
Jag vet inte, jag vet bara att just nu är systemet fittigt mot mig i två år till. I två år till får jag vara fejkvuxen. Får gifta mig, skaffa körkort, köpa folköl, hamna i vuxen-finkan och deklarera själv. Men jag får bara hänga med cp'n i dåliga klubbar.
Fan.
Biz-nezz and catch-22.
Men det är väl sant, att driva vad some helst med lokal är ju otroligt svårt, dyrt och tidskrävande. Mellan lokal, lån, renovering, personal och utrustning så åker kostnaderna i höjden för ett litet fint stället. Och om detta lilla ställe inte tar otroligt mycket för sina tjänster så blir marginalera små.
SÅ. Om du överlever detta så står du där. Du är fast på ditt jobb, du måste spendera hela dagen med att jobba och att städa upp, samtidigt som du inte får mycket för det utom vetskapen om det lilla stället som du har är ditt. Och troligvis är det inte ens uppskattat av den stora massan, som lika gärna går på 7/11 och köper bränt blaskaffe. Folk älskar ju bajs, som sagt.
Om det är pengar man är ute efter så kan man lika gärna vara hundfoders importör, eller göra papp-lådor till posten. Eller ta ett vanligt 9 till 5 jobb och sälja sin tid för pengar. Det finns mycket pengar att tjäna på tråkiga saker.
Men ju mer jag tänker på att spendera mitt liv görande tråkiga saker desto mer skeptisk blir jag. Vem vill jobba 8 timmar med nånt dom hatar för att få 8 timmars fritid?
Om allt annat skiter sig så kan jag alltid råna en värdetransport.
Jag kommer stanna i stockholm ett år till.
Jag kommer inte klara mina studier med fullständigt betyg och alla alternativ är lika dåliga som att stanna kvar. Så jag är "fast".
Fan.
Nåja, enda som är kvar är att rädda det som kan räddas och göra det bästa av vad jag har. Denna blogg är en del av saker jag kommer göra oftare.
Skolan suger när man vet att den suger.
Det stora problemet dom flesta onda saker i livet är vetskapen att dom existerar Döden kommer en dag, det vet alla, men om man inte visste skulle man vara glatt ovetande, och om man aldrig vet så somnar man sött ovetande om att man aldrig vaknar.
Lite samma sak känner jag om skolan. Om jag vet att allt är bestämt efter en dum mall gjord för samhället och inte för mig, och att 90% av allt jag lär mig är värdelöst så blir det plötsligt väldigt svårt att gå upp på morgonen. Men mina klasskamrater är övertygande att det dom lär sig är användbart, att regeringen vet vad som är bäst för dig eller att "vi lever i den bästa av alla världar". Med denna disillusion kan dom leva livet lätt och skriva en 5 siders uppsats om kräftor för att det står i läroplanen.
Jag förmodar att min övertygelse att deras optimism är dum i huvudet är likvärdig deras övertygelse att min cynism är överdriven.
Men som voltaire sa: Om detta är den bästa av alla världar borde den vara bättre.
Sucide is painless är den sorgligaste låten jag hört.
"The sword of time will pierce our skins
it doesn’t hurt when it begins
But as it works its way on in
the pain grows stronger . . . watch it grin,
but . . .
Suicide is painless
it brings on many changes
And I can take or leave it if I please."
Mitt första inlägg ska inte handla om bloggande.
På internet får bara det lätta och det populära plats.
Men visst, vem vill läsa dikter på en dataskärm? Vem vill diskutera filosofi på ett forum? Vem vill se en djup film på youtube?
"Immense width, no depth." Sa nån som svarade på frågan "Is google making us stupid?". Känns så tråkit ibland när folk inte kan uppmärksamma det med nyskapande för att det just är annorlunda.
För folket vill väl inte ha djup. Folket vill ha det samma gamla. Folket vill ha bajs.
